Världens längsta uppehåll kräver världens längsta uppdatering!! Ta en paus om ni blir trött;) Jag åter upptar tråden från november 2012.....Ok november månad började ju minst sagt i uppförsbacke med mormors begravning den 1:a, MS besked den 2:a och sen den 16:e ett besök till sjukhuset där jag fick min första bromsmedicin mot skitsjukdomen. En halvdag på lassa blev det med början kl 8.30 och slut just efter 14. Först fick jag lite piller och dylikt, sen blev det blodprover och sist men inte minst blev jag kopplad till dropp i armen. Så där låg jag nerbäddad och ompysslad i 5 timmar med nål i armen och såg hur det sakta men säkert droppade in hopp om livet! Kändes skitbra att äntligen få nån form av skydd mot allt det hemska som förmodligen komma skall....Med tanke på hur sprut rädd jag är så tyckte jag att jag klarade dagen mycket bra. Delade rum med två andra varav den ena var pratglad och skämtsam och den andra stirrade med döda ögon rätt upp i taket i 2 timmar. Givetvis var det han med döda ögon som låg mitt framför mig så blicken drogs automatiskt dit och ja inte gjorde det upplevelsen av allt det här lättare! Men, men nu är det gjort och jag behöver inte göra om det förrns i maj! Skönt:) Har även fått veta att jag ska på utbildning/kurs el vad man ska kalla det i Sävar under tre veckor. Jag blir då sjukskriven för att fara dit. Där får man information om sjukdomen, träffa sjukgymnaster, läkare samt andra som har MS. Har inte bestämt mig för om jag ska fara men jag kanske testar 1 eller 2 dagar och är det för hemskt och jobbigt så avbryter jag. På slutet brukar dom även ha en anhörigdag då familjen får komma och träffa andra och lyssna.

December kom och familjen Johansson tog ett stort beslut och skaffade vovve! Redan innan Emma fanns var vi upp till en kennel i Piteå och tittade på mopsar. Men det blev inget köp då för tiden eller pengarna fanns inte plus en ganska avgörande andledning var att jag ju faktiskt är allergisk! Har tagit sprutor i 3 år för att bli kvitt min allergi och det har gjort underverk även om jag fortfarande till viss del är allergisk....Men med sjukdomen kom även viljan att leva här och nu! Jag har hela livet velat ha en hund  men eftersom pappa är allergisk så har det inte gått att uppfylla den önskan. Så beslutet togs snabbt och efter första besöket hos uppfödaren var det givet att vi skulle ha henne! Uppfödaren bodde i Luleå och hon hade tre tikar, just den vi ville ha kom och la huvudet mot Julias ben och somnade så mitt på golvet och då behövdes bara en blick mellan mig och Jim och hipp som happ var hon tingad av oss:) Väldens finaste lilla mops tik som genast fick namnet Doris!  Den 12e fyllde jag 33 galna år:) Och dagen efter direkt efter flixens luciafirande åkte vi upp igen för att hämta hem henne! Vi tyckte det var självklart att flickorna skulle med och hämta henne men det fick jag ångra ganska direkt när vi kommit fram för...Alla som känner Julia vet hur lätt hon har för att kräkas då hon ser något äckligt eller känner nått som luktar äckligt och ja vi hann bara in så kommer måååånga hundar skällande mot oss i dörren så Emma blir absolut livrädd och hoppar upp i Jims famn och klamrar sig fast som att det vore lika med döden att nudda golvet. Julia går sakta in medans jag gör mitt bästa för att hålla bort vassa hundklor som klöser våra ben. (dom har 13 vuxna hundar) Jag lyfter upp henne i soffan för att hundarna inte ska kunna hoppa upp på henne men en liten rackare hinner ändå upp i soffan och upp i hennes ansikte så hon spyr rätt ut och jag dit med händerna för att rädda tygsoffan som hon sitter i och mer eller mindre skriker till Jim att hämta papper, men Emma vägrar släppa honom och uppfödaren förstår inte riktigt vad Jim menar och skämtar om hehe papper jaha vill du ha skrivpapper eller?....Tillslut fattar han och skyndar att hämta papper men då är redan jag och Julia helt nerspydd. För när Julia kräks så kräks hon tills hon är tom i magen eftersom hon blir så äcklad av sitt eget kräks ja ni fattar. Kaos. Ingen bra början blev det men det slutade ju dessto bättre eftersom vi blev hundägare! Om ni undrar hur vi klarade oss från spya första gången vi var upp så var det för att det inte kommit någon snö så alla vuxna hundar var utomhus och inne fanns bara tre små gulliga valpar. Men när vi var upp sista gången var det snöstorm så därför var alla hundar inne = kalabalik när man kommer med två barn som inte är så vana med hundar och framför allt inte hundar som hoppar och klöser! Kan oxå tillägga att jag tål Doris riktigt bra! Och jag skulle aldrig vilja byta bort Doris, då går jag hellre och tvättar händerna lite oftare än vanligt och snyter mig resten av hennes liv;)  

Luciafirande på barnens förskola i Ersmark!

Doris favvo plats är i hyllan där vi har vantar och mössor:) Så hittar man henne inte så kan man leta där!

Julen firades hemma hos mamma och pappa. Så himla skönt att ba vara och bli ompysslad och känna lugnet! Dagen före var vi hos Jims föräldrar där vi blev lika ompysslade. Så julen var minst sagt lugn och skön!

Tomten kom i år oxå! Han var grymt lik vår granne Janne;)

Januari kom och jag håller tummarna för att detta år inte ska innehålla så mycket överaskningar åtminstonde inte negativa sådana!  Positiva överaskning får gärna komma när jag minst anar det!  

Sen sjukdomen och mitt nya tänk att leva här och nu så har jag förutom att vi skaffat hund även tagit mod till mig och ställt mig på ett par slalomskidor. När jag var yngre åkte jag mycket slalom men efter 14-15års åldern har jag inte åkt. För 10år sedan var jag på väg att åka i Amarnäs men bangade ut i sista minuten, det såg så brant ut:/ Men 18 år senare vågade jag testa igen! Helt galet, men har man en gång lärt sig så kan man trots att det gått så lång tid! Slalomutrustning hyrdes till hela familjen och hela familjen älskar det! Julia lärde sig supersnabbt. Så nu är det både skoter dagar och slalom dagar som får förgylla vintern! Mitt nästa steg mot ett bättre liv förutom att gå ner i vikt (står alltid på min ”att göra lista”), är givetvis att sluta snusa, går ju sisådär måste jag erkänna men snart kanske jag kan kalla mig snusfri;) hoppas jag iaf:)  

Ha det bäst, kramar